de här senaste veckorna har varit riktigt hemska. och varför jag skriver om det är för att när jag läste om andra utbytesstudenter innan jag åkte, ville jag läsa om när de hade det jobbigt också, inte bara när de hade det bra.

 

och det blev värre igår. vi var nere på the strip för att träffa en av yvonnes vänner. vill inte skriva om allt som hände, men det slutade med att jag höll på att börja gråta hela vägen till bilen, grät hela bilresan, gick raka vägen in på mitt rum när vi kom hem och fortsatte att gråta. gick direkt och la mig och fortsatte gråta ända tills jag somnade.

 

idag efter skolan stannade jag och michelle (den andra svensken) på the international club meeting. vi käkade muffins och satt mest och snackade. sen hämtade yvonne mig efter skolan och och sen åkte vi till costo (typ matäffär). och när jag var på väg ut ur bilen säger hon: varför är du så långsam? så säger jag: varför ska jag vara snabb? så vänder jag mig om för att gå och hämta en kundvagn. så säger hon: varför är du så otrevlig mot mig? jag är en person som är väldigt lätt och vara med så jag fattar inte varför du har så stora problem med mig. och vafan? vad gjorde jag för fel egentligen?

 

sen när vi kom hem var det inte så mycket problem längre. bröt dock ihop när jag kom in på mitt rum. sen snackade jag i telefon med violet i två timmar medan varken yvonne eller marissa var hemma. när vi hade lagt på gick jag och åt middag och sen bröt jag ihop igen. så nu snackar jag med violet igen medan vi båda gör läxor (+att jag bloggar). mår så himla mycket bättre när jag snackar med henne. behöver bättre vänner. behöver folk att snacka med om hur jag känner. och jag känner mig inte bekväm att snacka med yvonne eller marissa. och min iec är inte hemma så måste vänta tills den 28 när hon är hemma.

 

någon som är bra på att ge peptalks? behöver det. tack.